Det känns som att det varit augusti i kanske tre år? Större delen av sommaren består av augusti. Man vet att juni och juli fanns där men de är vaga i konturerna i efterhand, det är augusti som kontrasterar. Semester mot arbete, lov mot skolstart, hetta mot plötsligt kyliga kvällar och morgnar.

Jag försöker minnas augusti 2020, men det är som att jag har en lucka i minnet mellan 2014 och 2022. Jag vet att vi reste och allt det där man gör på semestrar, men saknar bilder i minnet. Som om uppmärksamheten börjat avta efter 40. Det gör den säkert - man är liksom inte lika intresserad. Pandemin väckte mig ändå litegrann, det blir alltid intressantare att göra saker när man inte får. Efter 2018 ville jag inte lämna landet igen, i synnerhet inte för Storbritannien, ALDRIG MER, svor jag efter den tredje Eurostar-ombokningen. Sen på hösten 2022 satt vi där likförbannat, på perrongen innanför de dubbla passkontrollerna. Det är viktigt att man kontrolleras både när man lämnar EU och när man inträder i UK, på de där åtta metrarna emellan spärrlinjerna på Bruxelles-Midi kan vad som helst hända.

Vi verkar bara resa långt för träning nu. Inget annat känns särskilt lockande. Man har liksom sett hus och berg och vattenfall och sånt förr. Stått i köer. Man kan göra det mesta hemma om man nu nödvändigtvis vill. Man kan se det på Youtube. En tredagars taikai däremot. En resa med ett tydligt syfte. Den där bubblan man får vara i när man är på Annan Ort och GÖR nånting i några dagar. Det är den jag vill åt. Samma sorts bubbla som jag ser män överallt helt oproblematiskt glida in i när de jobbar. Nej, jag håller på med en grej, kan jag ringa tillbaka. Nej, jag är på turné, hemma nästa gång om tre veckor. Vi kan väl höras då! Kan du spara behovet till en annan dag tack, jag är för långt bort. Eller lös det själv. Blanda inte in mig. Det är viktigt att hålla lite avstånd, så att man inte smittas ner med all möjlig skit folk går runt och släpar på.

De enda gångerna jag spontant ber att få ringa tillbaka är om jag just äter i sällskap av någon annan. Det är ju så oförskämt att prata i telefon när man är med någon annan. Någon annans behov går före. Ingen protesterar nånsin, det går alltid bra! Jag vet inte om det skulle gå att säga: Jag kan inte prata nu, jag tänker på en grej. Jag stickar ett hålmönster, det kräver koncentration. Jag var mitt i en genomlyssning av Zeppelin IV. Vi får höras sen. Har inte vågat prova. Jag bara låter bli att svara istället. Spelar död.

Det har inte med augusti att göra. Eller kanske lite ändå? Återgången till den sorgsna vardagliga ofriheten, återlämnandet av rätten till sin egen tid. Det är pausen mellan ut- och inandning, när man andas i fyrkant. Där är augusti.